Information om Östersjön

 Gilla

Ett sårbart innanhav

Vattnet i Östersjön är brackvatten med låg salthalt – en unik blandning av saltvatten och sötvatten. Salthalten i Östersjön är endast cirka en femtedel av salthalten i oceanerna (35 promille). Salthalten i Östersjöns ytvatten minskar dessutom längre norrut, så att vattnet är nästan sött i Bottenviken och längst inne i Finska viken.

Jämfört med oceanerna är Östersjön ett litet och grunt hav. Medeldjupet i Östersjön är endast 54 meter, medan medeldjupet i Atlanten är cirka fyra kilometer och i Medelhavet också cirka 1,5 kilometer. På Östersjöns djupaste punkt är djupet 450 meter. Östersjön sammanhänger med Nordsjön genom de trånga danska sunden och vattnet byts ut mycket långsamt. Enligt beräkningar antas det ta cirka 30 år för hela Östersjöns vattenmängd att bytas ut. På grund av det långsamma utbytet stannar miljögifter och näringsämnen som orsakar övergödning kvar i Östersjön under en längre tid.

Östersjöns vatten är permanent skiktat enligt salthalten. Det salthaltiga havsvattnet som strömmar in från Nordsjön är tyngre och sjunker till botten och ner i sänkor i Östersjön. Vattnets ytskikt har låg salthalt eftersom det späds ut av regn och av de många älvarna som mynnar ut i Östersjön. Skiktningen påverkar utbytet av vatten mellan botten och ytskiktet. Det syrerika ytvattnet kommer inte åt att blanda sig med de djupare skikten och i sänkorna i Östersjön förekommer gång på gång syrelösa perioder. Syresituationen förbättras tidvis, oregelbundet cirka en gång per årtionde tack vare salthaltiga vattenströmma, saltpulser, som för salt och syrerikt vatten från Nordsjön in i Östersjöns sänkor så att det blandas med vattenskiktet närmast botten.
Organismerna i Östersjön är en speciell blandning av djur- och växtarter som normalt lever i saltvatten eller sötvatten. Antalet djur- och växtarter som har anpassat sig till livet i brackvatten är litet, men det kan finnas stora mängder individer av enskilda arter. Näringskedjorna i Östersjön är enkla jämfört med näringskedjorna i oceanerna. Antalet arter minskar när man rör sig från södra Östersjön norrut. I norra Östersjön ställer den låga salthalten, de kalla vintrarna och istäcket höga krav på organismernas anpassning. Många arter lever i Östersjön på de yttersta gränserna av sin anpassningsförmåga. Östersjöns flora och fauna är mycket känslig för miljöförändringar.

Övergödning Östersjöns största problem

Övergödning är Östersjöns största och mest synliga miljöproblem. Trots att de näringsutsläpp som orsakar övergödningen har minskat på sista tiden störs Östersjön fortfarande av de synliga tecknen på övergödning, såsom algblomning, grumlat vatten och slemmiga stränder och syrelösa bottenområden. Klimatförändringen förutses öka övergödningen i Östersjön ytterligare.

Näringsämnen ökar algernas tillväxt

Övergödning orsakas av kväve- och fosforutsläpp som ger näring åt algerna och större vattenväxter i vattnet. Särskilt fosforn är viktig med tanke på förekomsten av cyanobakterier. Kväve och fosfor kommer ut i havet exempelvis i avloppsvattnet från städer och med regnvattnet från åkrar. Även en del av kväveutsläppen från trafiken hamnar i Östersjön i form av nedfall. Lantbrukets andel av näringsbelastningen i Finland är stor: lantbruket står för cirka en tredjedel av kvävebelastningen och nästan hälften av fosforbelastningen.

Syrelösa bottnar

Kraftig tillväxt av små alger, det vill säga växtplankton, i ytvattnet leder till syrelöshet i vattnet nära botten. Döda alger sjunker till botten och det syre som finns går åt till att bryta ner dessa. Under syrelösa förhållanden börjar nedbrytningen producera giftigt svavelväte, som utplånar de bottenlevande organismerna i området. Från botten frigörs också fosfor som har lagrats där. Det kallas havets interna belastning. Om vattnet blandas kraftigt kommer fosforn som frigjorts från botten upp till ytskikten och leder till riklig algblomning.

Livsmiljöerna förändras

En stor mängd näringsämnen i vattnet gynnar inte endast de mikroskopiska små algerna utan också de ettåriga trådalgerna som växer på strandstenar och -klippor. Den ökade mängde trådalger konkurrerar ut Östersjöns fleråriga alger, såsom blåstången, som spelar en viktig roll i Östersjöns ekosystem. Blåstången bildar frodig vegetation i strandvattnen, där exempelvis många även ekonomiskt viktiga fiskarter leker och deras yngel söker skydd.

Övergödningen förändrar livet i Östersjön. Konsekvenserna sträcker sig också till fiskbestånd som har ekonomisk betydelse för människan, för att inte tala om de olägenheter som de orsakar turismen. För att begränsa utsläppen krävs att alla stater i Östersjöområdet omedelbart börjar samarbeta och vidta åtgärder.

Miljöministeriets, SYKEs och Meteorologiska institutets Östersjöordbok