Information om projekten Ett Rent Östersjön

 Gilla

Verksamhetens mål

John Nurminens Stiftelses projekt Ett Rent Östersjön har två verksamhetsområden:

1. Övergödningsprojekt som förebygger eutrofieringen av Östersjön

2. Projektet Tankerskydd, som minskar risken för oljeolyckor i Finska viken

Målet för övergödningsprojekten som förebygger eutrofiering är att åstadkomma en synlig förbättring av Östersjöns tillstånd genom att minska utsläppen av näringsämnen och därigenom förebygga övergödning i havet. För att nå målet för stiftelsens projekt effektiviseras avlägsnandet av näringsämnen ur avloppsvattnet samt ur andra källor. På så sätt minskas näringsutsläppen i hela Östersjöns avrinningsområde.

Målet för projektet Tankerskydd är att avsevärt minska risken för en oljeolycka i Finska viken. För att nå målet har stiftelsen i samarbete med viktiga aktörer inom sjöfarten utvecklat navigeringstjänsten ENSI®, som förbättrar förutsättningarna för framförhållning inom sjötrafikledningen genom att göra det lätt att dela ruttplanen på elektronisk väg mellan fartygen och ledningscentralerna för sjötrafiken. Navigeringstjänsten ENSI, som ägs av Trafikverket är det mest utvecklade av de nordiska ländernas eNavigation-projekt och det enda systemet som redan används. Projektet Tankerskydd avslutades för stiftelsens del sommaren 2014 och i framtiden är det Trafikverket som främjar införandet av tjänsten ENSI i Finska viken och i hela Östersjön.

Ett Rent Östersjön-projektens verksamhetsprinciper

Projekten Ett Rent Östersjön har som mål att inrikta åtgärderna så att man uppnår största möjliga positiva miljöeffekt med minsta kostnad.

Inom ramen för projekten Ett Rent Östersjön försöker man på bästa möjliga sätt sammanföra expertis och resurser inom den offentliga och privata sektorn för Östersjöns bästa. Den ledande Östersjö-expertisen används för att få fram de projekt som är viktigast med tanke på Östersjöns tillstånd. Stiftelsen håller regelbunden kontakt med viktiga politiska aktörer i syfte att främja skyddet av Östersjön. Stiftelsen håller också kontakt med andra medborgarorganisationer som är verksamma inom skyddet av Östersjön. Inom ramen för övergödningsprojekten samarbetar stiftelsen med flera aktörer, bland annat med tanke på finansiering, teknisk planering och byggarbeten.

En liten och flexibel aktör inom den tredje sektorn, såsom stiftelsen, kan starta och leda projekt med en kortare tidtabell än de officiella strukturerna tillåter. Med sin verksamhet kan stiftelsen få fart på projekt som är viktiga med tanke på Östersjöns tillstånd samt fungera som katalysator för den offentliga och privata sektorns gränsöverskridande partnerskaps- och samarbetsprojekt.

Samarbetet mellan olika aktörer för Östersjön med anknytning till övergödningsproblemet samordnas av stiftelsens rådgivningsgrupp. Gruppen består av representanter för Finlands miljöcentral, miljöministeriet och utrikesministeriet i Finland, WWF, Nordliga miljöpartnerskapets fond (NDEP), Helsingfors stad samt Nordiska Investeringsbanken (NIB). Gruppens ordförande är Veli Sundbäck, styrelseledamot i John Nurminens Stiftelse.

 Principer för stiftelsens miljöverksamhet:

 • Konkreta åtgärder

• Mätbar inverkan på Östersjöns tillstånd

• Snabba resultat

• Kostnadseffektivitet

• Gränsöverskridande samarbete

Projektmål och urvalskriterier för dessa

Målen för samarbetet inom ramen för stiftelsens övergödningsprojekt väljs utifrån projektets genomförbarhet, de mätbara miljökonsekvenserna och kostnadseffektiviteten. Utöver de aktuella projekten söker John Nurminens Stiftelse också aktivt nya projektmål i hela Östersjöns avrinningsområde, där man skulle kunna minska näringsbelastningen exempelvis genom att effektivisera reningen av avloppsvattnet. Stiftelsens styrelse bedömer och godkänner de fosforreningsprojekt som ska genomföras i Östersjöns avrinningsområde ett i taget. Kriterierna inkluderar minskad mängd fosfor tack vare ett projekt, kostnadseffektivitet och snabb tidtabell för genomförandet.

När styrelsen godkänner ett projekt beaktas alltid hur stiftelsens medel räcker till med tanke på tidigare åtaganden. Man försöker alltid skaffa finansiering för de projekt som ska genomföras även från aktörer inom den offentliga sektorn eller andra privata aktörer. Exempelvis stiftelsens gemensamma projekt med vattenverket i S:t Petersburg finansierades enligt 50 %/50 %-principen. Projektets pris var totalt cirka 5 miljoner euro och stiftelsens finansiering uppgick till 2,5 miljoner euro. En del av stiftelsens andel finansierades dessutom av miljöministeriet i Finland. I stiftelsens andel ingick projektledning samt stiftelsens anställdas lönekostnader och övriga kostnader, teknisk planering och konsultation, investeringar i utrustning som behövs för kemisk fosforrening samt tillsyn över ibruktagandet.

Med donationsmedel görs bland annat investeringar i utrustning, beställs tekniska utredningar och betalas löner åt personer som arbetar med stiftelsens projekt. Inom ramen för de projekt som stiftelsen leder görs inga överföringar av medel till samarbetspartner, utan stiftelsen konkurrensutsätter själv leverantörerna och konsulterna, och betalar leveranserna direkt åt dessa.

Det första Ett Rent Östersjön-projektet inleddes 2005 i S:t Petersburg och projektets mål – en årlig minskning av utsläppen med mer än 1 000 ton fosfor – uppnåddes 2011. Totalt har fosforbelastningen på Östersjön från S:t Petersburg minskat med 1 700 ton (70 %) sedan 2004, vilket motsvarar en minskning på hela 30 procent av fosforbelastningen i Finska viken (HELCOM). Stiftelsens projekt i S:t Petersburg är ett av de mest framgångsrika vattenvårdsprojekten som genomförts i Östersjön med tanke på projektets inverkan på miljön.

Fosforbelastningen i Östersjön per land och källa

Den årliga fosforbelastningen i Östersjön från vattendrag och land bildas huvudsakligen av diffus belastning (lantbruk, glesbebyggelse) samt avloppsvatten från samhällena och industrin. De länder som belastar Östersjön mest är de befolkningsrikaste länderna Polen och Ryssland. Belastningen från Ukraina och Vitryssland, som saknas i diagrammet, syns som belastning utanför kuststaterna, som kommer ut i Östersjön som avrinning till floder huvudsakligen via Polen, Lettland och Litauen. Den naturliga bakgrundsbelastningen är den näringsbelastning som hamnar i vattendragen utan människans direkta inverkan.

Det snabbaste sättet att minska fosforbelastningen i Östersjön före 2021: avloppsvatten från samhällena

Klart mest näringsämnen hamnar i Östersjön i form av diffus belastning från lantbruket. Kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö HELCOM anser i alla fall att man snabbast kan hjälpa havet genom att koncentrera åtgärderna på de återstående stora lokala belastningskällorna. Det gäller särskilt med tanke på fosforn, som är en viktig näringskälla för cyanobakterien och det näringsämne som orsakar mest övergödning i Östersjön. Enligt HELCOM måste den årliga fosforbelastningen i Östersjön minskas ytterligare med cirka 9 500 ton, för att ett gott tillstånd för Östersjön ska kunna uppnås före 2021. Enligt bedömningar kan hela två tredjedelar av denna minskning uppnås genom att ytterligare effektivisera fosforreningen av städernas avloppsvatten.

Prioriteter för att förebygga övergödning under de närmaste åren

För Östersjöns tillstånd är det avgörande att avloppsvattnet från alla städer i Polen, även de medelstora och små städerna, renas enligt de rekommendationer som getts av kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö HELCOM, det vill säga till en fosfornivå där avloppsvattnet som kommer ut ur reningsverket innehåller högst 0,5 mg fosfor per liter. Enligt HELCOM skulle dessa åtgärder kunna minska den årliga fosforbelastningen på Östersjön med hela 2 500 ton fosfor. Fosforreningen av avloppsvatten måste också effektiviseras i Vitryssland, Kaliningrad, de baltiska länderna och Leningrad Oblast. Stiftelsen identifierar aktivt nya projektmål inom dessa områden.